English Pre-Raphaelite Painter, 1849-1917 English painter. His father was a minor English painter working in Rome. Waterhouse entered the Royal Academy Schools in London in 1870. He exhibited at the Society of British Artists from 1872 and at the Royal Academy from 1874. From 1877 to the 1880s he regularly travelled abroad, particularly to Italy. In the early 1870s he had produced a few uncharacteristic Orientalist keepsake paintings, but most of his works in this period are scenes from ancient history or classical genre subjects, similar to the work of Lawrence Alma-Tadema (e.g. Consulting the Oracle, c. 1882; London, Tate). However, Waterhouse consistently painted on a larger scale than Alma-Tadema. His brushwork is bolder, his sunlight casts harsher shadows and his history paintings are more dramatic.  Related Paintings of John William Waterhouse :. | Nino William Physick | The Lady of Shalott Looking at Lancelot | I am half-sick of shadows, said the Lady of Shalott | Psyche Opening the Golden Box | Gone, But Not Forgotten |
Related Artists:
RUYSDAEL, Salomon van
Dutch Baroque Era Painter, ca.1600-1670. Dutch painter. He is best known for his atmospheric, almost monochromatic, river scenes, painted in the 1630s during the 'tonal phase' of Dutch art. His work in this genre is very close in style to that of Jan van Goyen, and their paintings have often been confused.
Philip Charles Hardwick
English architect , (1822-1892), was a notable English architect of the 19th century who was once described as "a careful and industrious student of mediaeval art". He was born in Westminster and was the son of the architect Philip Hardwick (1792-1870), grandson of Thomas Hardwick (junior) (1752-1825) and great grandson of Thomas Hardwick Senior (1725-1825); the Hardwicks' architectural work spanned over 100 years, making them one of the most successful architectural families in British history. Hardwick's mother was also from an eminent architectural family: the Shaws. His maternal grandfather was John Shaw Senior (1776-1832) and his uncle was John Shaw Jr (1803-1870) - both architects known for their work at Christ's Hospital and at Ramsgate harbour. Philip Charles trained under his father and also in Edward Blore's office during which time he visited Belgium and Germany. Hardwick exhibited regularly at the Royal Academy between 1848 and 1854. Like his father, Philip Charles was employed in the 'Square Mile' of the City of London, where he became the leading architect of grandiose banking offices, mainly in an Italianate manner, setting the pattern for suburban and provincial designs for almost three decades. He designed five City banks, including Drummond's in Trafalgar Square (1879-81), and was architect to the Bank of England from 1855 to 1883. However, he was more employed outside London, designing branch offices at Hull (1856) and Leeds (1862-65). His best known work was the Great Hall of London's Euston railway station (opened on 27 May 1849). The Great Hall was demolished in 1962 to make way for construction of the current Euston Station building. Philip Charles was the last Hardwick Surveyor to St Bartholomew's Hospital in London and was a major benefactor of the hospital.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.